Jag hade suttit i gränden i tre dagar. Har inte ätit nått. Jag årkade inte flytta på mig. Varför ska jag leva? Jag tog upp mobilen och kollade. 34 meddelande ifrån Hanna och Louis. 14 missade samtal. Jag årkade inte bry mig och la mobilen på marken.  Jag var så svag så jag årkade inte änns hålla ögonen öppna. Jag somnade in.

 Hon har varit borta i tre dagar. Hon svarar inte på mina sms eller samtal! Hennes adoptivföräldrar värkar ju inte bry sig så mycket! Jag måste ut och leta efter henne. Jag satte på mig ytter kläder och prang ut på gatan. Vart kan hon vara. Jag sprang in på starbuks.

-Amber har du sätt Linnea? Frågade jag och sprang fram till disken.

-Nej hon skulle ha jobbat idag och igår! Svarade hon.

-Hon har inte sjukanmält sig? Frågade jag.

-Nej, Har det hänt nått? Frågade hon.

-Hon har inte hört av sig på  tre dagar! Svarade jag.

-Går du ut och letar efter henne så ringer jag polisen! Svarade Amber.

Jag sprang ut på gatan. 

-Linnea!! Skrek jag.

En kvinna i 40 års ålderna gick för bi mig.

-Ursäkta men har du sätt en tjej i en grön hoodie i när heten? Frågade jag.

-Jag tror det är nån inne i gränden där bort! Svarade kvinnan och pekade mot en gränd.

-Tack! Svarade jag.

Jag sprang till gränden. Där satt någon i grön hoodie luta på väggen. Jag sprang fram. Jag skrek till. Det var Linnea. Jag sprang fram till henne och ruskade om henne. Hon reagerade inte. Jag kände på hennes puls. Den var svag. Jag började gråta.

-Snälla hjälp mig!! Skrek jag.

Jag kände efter mobilen i jackan. FAN Jag hade glömt den hemma. Jag började gråta  

-Hjälp mig!! Skrek jag.

En kille i svart hoodie kom i mot mig.

-Vad har hänt? Frågade han oroligt.

-Hon.. hon Stamade jag fram.

-Lungna ner dig! Svarade han.

-Hon måste till sjukhuset... Viskade jag.

Han tog upp sin mobil.

Hon såg verkligen ledsen ut. Jag måste hjälpa henne även fast jag måste skippa mötet.

-Hon måste till sjukhuset... Viskade hon.

Jag tog upp min mobil och slog in numret till akuten.

-Hej du har kommit till akuten! Svarade en kvinna.

-Vi har en medvedslöss tjej här hennes hjärta slår svagt, Vi skulle behöva en ambulans!  Svarade jag.

-Vart befinner ni er? Frågade kvinnan.

Jag sa addresen.

-Okej vi kommer om fem minuter, ring ifall det blir vär! Svarade Kvinnan och la på.

Jag vände mig om och kollade på tjejen . Hon satt och hållde den andras tjejens hand.

-Ambulansen kommer om fem minuter! Svarade jag.

Hon kollade upp mig och nickade.

-Jag måste bara ringa ett samtal! Svarade jag.

Jag tog upp mobilen och slog Liams numer.

-Hej det är Liam! Svarade han.

-Liam jag kan inte komma till mötet! Svarade jag.

-Varför inte? Frågade han.

-Jag berättar sen, kom bara till sjukhuset! Svarade jag och la på när jag hörde sirenerna av en ambulans.

Några ambulans män kom fram och la upp tjejen på en bår.

- Vill ni följa med? Frågade en man.

Jag kollade på tjejen. Hon nickade. Vi gick in i ambulansen. Vi satte oss. Jag tog tag i hennes hand och kramade om den.

Jag befan mig i ett vit rum. 

-Hallå! Ropade jag men inget svar.

-Hallå! Skrek jag igen.

-Hej Linnea! Svarade någon bakom mig.

Jag vände mig om där stod en tjej med långt blont hår och en vit klänning.

-Vart är jag? Frågade jag.

-I Himlen! Svarade tjejen.

I HIMLEN!!!!!!!!!!!

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Långt:)

Jag fick ett till sms från Linnea. 

"Är du Louis Tomlinson"

Fan hon hade sätt intevjun.

-Förlåt jag måste på toa! Sa jag och ställde mig upp.

jag gick till toa och satte mig på toa locket och smsade Linnea.

"Vi måste prata!"

"Okej!?"

"Kan vi inte träffas nånstans?"

"Varför kan vi inte prata på Sms?"

"Vi måste prata!!"

"Okej!"

"Vi träffas på starbuks om en halvtimme!"

"Okej"

"Ta på dig en hoodie och keps!"

Jag gick till baks till intevjun som var färdig om en kvart.

Jag gick till mitt rum och byte om till andra kläder.

Jag gjorde en flätta om la på axeln.

Jag gick tyst ner för trappan för mina två halv syskon var hemma. Jag kom fram till dörren och öppnade och stängde den snabbt. Jag satte på mig kepsen. drog luvan över och gömde flätan. Sen började jag gå mot  starbuks. När jag kom ditt såg jag direkt honom. Jag kände igen hans hoodie. Jag gick fram till honom.

-Hej! Sa jag.

-Hej, Hur visste du direkt att det var jag? Frågade han.

-Din hoodie! Svarade jag.

-Jaha! Svarade han.

-Kan du säga varför du ville prata? Frågade jag.

-Det var inte meningen att du skulle få reda på att jag är Louis Tomlinson! Svarade han.

-Så vi skulle bara fortsätta sms och du skulle låstast som om du var en vanlig kille? Frågade jag surt.

-Ja! Svarade han.

-Jag trode du gillade mig! Svarade jag.

-Det gör jag! Svarade han.

-Varför kunde du inte berätta för mig, trode du inte att du kunde lite på mig? Frågade jag surt.

-Jag trode faktist att du var sån! Svarade han och kollade ner i marken.

-Men ifall jag hade varit Eleanor Calder så skulle du vilja att alla to kort på oss! Svarade jag.

-Linnea du vet inte hur det blir får de ett kort på oss så förstör det allt! Svarade han.

-De behöver inte det har du redan förstört allt! Skrek jag och sprang iväg.

-Linnea!!! Ropade han efter mig.

Jag sprang in i en gränd. Jag kanade ner längst väggen. Jag satte mig ner och grätt. Varför ska livet vara så svårt?

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Tycker synd om henne:(